Gender and Work

Resultat - Gender and Work

Forskningsprojektet Gender and Works viktigaste resultat om arbete under tidigmodern tid kan sammanfattas på följande sätt:

  1. Arbetsdelningen mellan kvinnor och män var flexibel. Individer av båda kön utförde de flesta typer av arbeten. Människors tidsanvändning präglades av mångsyssleri, också de som hade en yrkestitel och lön (vilket de flesta saknade). I likhet med tidigare forskning finner vi att kvinnors arbete ofta var tillfälligt, oregelbundet och icke-specialiserat till sin karaktär, men detta kännetecknade också många mäns arbete.
  2. Den flexibla arbetsdelningen passar väl ihop med den schweiziske historikern Joachim Eibachs beskrivning av det tidigmoderna hushållet som ”öppet”. Medan tidigare modeller av hushållet betonat dess slutna och självförsörjande karaktär, handlar denna nya modell om nätverkande över hushållsgränserna. Den stora mängden handelsaktiviter (som ofta utfördes av kvinnor) och det allestädes närvarande lagarbetet utgör två empiriska exempel på aktiviter som överskred hushållets gränser och som därmed pekar på dess öppna karaktär.
  3. En kvinnas arbetsutgifter avspeglade i hög grad hennes civilstånd. Ett liknande mönster tycks ha funnits även bland män, men på grund av otillräckliga data är denna slutsats mer osäker.
  4. Den flexibla könsarbetsdelningen till trots hade kön betydelse, på två sätt. För det första var män överrepresenterade i vissa typer av arbeten (t.ex. militärt arbete och administrativt arbete) och kvinnor i andra (t.ex. barnomsorg och boskapsskötsel). För det andra så fanns det viktiga könsskillnader inom varje kategori. Även om både män och kvinnor sysslade med arbetsledning, så beskrivs mäns arbetsledning i högre grad som att de beordrar någon annan att göra något, medan kvinnor i hög grad beskrivs som att de ber någon. Huruvida denna skillnad avspeglar könsspecifika beteenden eller ett könsspecifikt språk (d.v.s. att kvinnors ordergivande beskrevs i andra termer) är svårt att säga. Oavsett vilket är det klart att mäns och kvinnors arbete avspeglade deras kön, men inte på det tydliga sätt som vi hade väntat. Vår metod och vår databas har visat sig lämpade att fånga dessa nyanser.
  5. Kön hade stor betydelse för människor med små resurser (fattiga, gamla). Kombination fattigdom och ålderdom drabbade kvinnor hårdare av när det gäller möjligheter att försörja sig själv.
  6. Kön hade stor betydelse också i storskaliga organisationer. På mindre gods var könsarbetsdelningen flexibel, precis som i hushållen, men på större gårdar och på kungliga slott var könsarbetsdelningen betydligt mer strikt. Eftersom storskaliga organisationer inte var den dominerande produktionsformen under tidigmodern kvarstår dock den huvudsakliga slutsatsen att könsarbetsdelningen var flexibel.
  7. Det fanns inga ”separata sfärer” under denna period. Kvinnors och mäns arbetspraktiker kan istället beskrivas som delvis överlappande cirklar. Mäns och kvinnors arbete utförde i stor utsträckning nära varandra, även om de inte nödvändigtvis utförde samma uppgifter. Till exempel utförde både män och kvinnor fysiskt krävande skogsarbete.
  8. Tidigare forskning har beskrivit den tidigmoderna könsarbetsdelningen i termer av att män var specialister och hade ett övergripande ansvar, medan kvinnor kombinerade många olika former av okvalificerade och enkla arbeten. Vi visar istället att både män och kvinnor kombinerade många typer av arbeten, och att gifta kvinnor utförde arbetsledande uppgifter och hade ett övergripande ansvar.
  9. En viktig slutsats av projektet är således att det tidigmoderna Sverige kännetecknades av en ”tvåförsörjarmodell”, vilken visade sig både i termer av vardagliga praktiker och i termer av normer och ideal. Analysen av verbfraser stödjer denna slutsats, och det gör också den lingvistiska analysen av ordet ”hustru”. Det stora materialet i databasen GaW gjorde det möjligt för oss att visa att ”hustru” under tidigmodern tid inte bara betydde ”gift kvinna”, utan också ”kvinna som förestår något” eller ”kvinna med ansvar”. Det senare överensstämmer med punkt 8 ovan: arbetsledning och ordergivande var typiska arbetsuppgifter för gifta kvinnor.
  10. Ett annat intressant ord (som sällan uppmärksammats) är ”ensörjande”. Detta ord användes om både män och kvinnor. Om det allmänna antagandet hade varit att män i normala fall försörjde hela familjen, så hade det varit märkligt om en man hade beskrivit och beklagat att han var ensörjande; en sådan man skulle ha utsatt sig för kritik från lokalsamhället. Det sätt som ordet ”ensörjande” användes i tidigmoderna samhället tyder istället på att det normala var att både man och hustru bidrog till hushållets ekonomi.
  11. Den tidigmoderna statens starka tillväxt skapade mer arbete för män än för kvinnor. I ett längre perspektiv var detta sannolikt vad som la grunden för en mer strikt könsarbetsdelning. På mikronivå, d.v.s. i de konkreta hushållen, skapade statsformeringen arbete och inkomstmöjligheter för både kvinnor och män. Statsformationen, liksom marknadens tillväxt, var beroende av hushållen och vice versa. Detta resultat ifrågasätter uppfattningen att kvinnors arbete inte förändrades under tidigmodern tid. I själva verket kan perioden betraktas som en möjligheternas tid.

Publikationer

Konferensbidrag m.m.

Studentuppsatser

Höstbild från Dalarne, Per Hedman