Månadens verb

April 2019

Gräva hål under stuga

Månadens verb kommer från ett mål som behandlades under vintertinget i Snevringe häradsrätt 1758.

En vinterdag i december 1757 gjorde sjuåringen Lars Larsson en förskräcklig upptäckt. I åtta dagar hade ett starkt yrväder rasat och nu när det mojnat hade han tillsammans med några andra barn i Vallby skickats med mat till sin gammelfaster, åttiofyråriga Karin som bodde i en stuga på ägorna, ungefär en kilometer bort. När de kom fram var stugan stängd och de sprang då hem till en änka på Vallby ägor och bad henne följa med till Karin. Väl där var stugan haspad ”tå hon gräfwit något under Swillen; och efter i stugan intet warit golf, fått så stort hol, at et af barnen kunnat inkomma […]”. Inne i stugan hade Karin suttit vid spishällen, död. Ingen ätbar mat fanns i stugan och endast råris att elda med.

När sockenstämman utredde Karins död en månad senare kunde de inte göra annat än att skicka målet vidare till domstolen, eftersom man misstänkte att Karins halvbror, Jan Mattsson och Lars Larssons far hade försummat sin skyldighet att sköta och vårda henne. Målet utreddes av häradsrätten och båda bönderna dömdes till 20 daler silvermynts böter för att de låtit henne vara ensam under åtta hela dagar utan något att äta.

Målet ger ett, visserligen extremt, exempel på äldre människors levnadsvillkor i det tidigmoderna Sverige, men visar också på att skyldigheten att underhålla och försörja en person i praktiken kunde omfatta andra än de närmaste i hushållet och att det kunde vara förenat med straffansvar att åsidosätta den.

April 2019

Påminna någon om skuldbetalning

April månads verbfras kommer från ett supplikmål hos länsstyrelsen i Västmanland år 1803.

Till länsstyrelsen kunde människor från olika sociala skikt vända sig för att få hjälp med utmätning av privata obetalda skulder. När personer ansökte om så kallad handräckning var det vanligt att de motiverade sin ansökan genom att poängtera att de många gånger hade påmint gäldenären om betalning, men utan resultat. Torparen Mats Persson gav en målande bild av hur påminnandet kunde gå till när han bad om utmätning hos sin svåger Jan Abramsson för ett lån om 22 riksdaler. Svågern hade invänt mot handräckningen med ett påstående om att han hade en genfordran att kvitta mot lånet, varpå Persson svarade att även han hade rätt att kvitta en summa: ’hvaribland icke vore för högt tilltagit ett par skor åt mig och ett par åt min hustru som blifvit utnötte på alla de gånger vi gått och vänligt fordrat honom.’

Målet illustrerar inte bara hur släktingar kunde ge varandra ekonomisk hjälp utan också hur indrivandet av hushållets fordringar var en gemensam angelägenhet för båda makarna, och något de båda deltog aktivt i.

Mars 2019

Tubba en piga utur sin tjänst

Mars månads verbfras kommer från rådhusrätten i Sala år 1770.

Under 1700-talets sista decennier hölls en stor vintermarknad i Sala varje år dit människor från många andra svenska städer flockades. En av dessa var Catharina Sundström, en gift kvinna från Stockholm som rest till Sala för att öppna ett värds- och kaffehus i samband med den stora marknaden. Nu stod hon anklagad inför rådhusrätten för att i maskopi med en tjänstegosse ha stulit varor från en handelsman. Sundström nekade bestämt, trots att varorna hittats undangömda i hennes värdshus och att vittne efter vittne intygade hennes skuld.

Vittnesmål var vanligt förekommande i 1700-talets domböcker och precis som idag lade man vikt vid att de som vittnade skulle vara ojäviga. Det var därför Sundström protesterade när kaffekokerskan Chatarina Schultz berättade hur hon och hennes piga sett Sundströms tjänsteflicka gömma undan några saker på matmoderns befallning. Enligt Sundström hade nämligen Chatarina Schulz tidigare ”lockadt och tubbadt en piga utur Hustru Sundströms tjenst”. Tjänstefolk hade under den här tiden en nära relation till sina hushållsöverhuvuden, och att på detta sätt knycka en piga hade därför skapat en osämja mellan de två fruarna. Tubba har dessutom en negativ klang och antydde att Schultz var slug och ohederlig, varför Sundström menade att hennes ord i rätten inte skulle ses som pålitliga.

Februari 2019

Hämta ryggkotor från galgbacken för magiska artefakter

Februari månads verbfras kommer från Paul Borenberg, som forskar om drängar och pigors vardag i Stockholm under det tidiga 1600-talet..

Under det tidiga 1600-talet ansågs kroppsdelar från avrättade förbrytare besitta magiska egenskaper. De kunde göra ölen starkare, öka försäljningen av varor eller på andra sätt ge tur och framgång. Den 23:e juni 1602 anklagades drängen Mikael Grönevald inför rådhusrätten för att ha ”skurit upp en tjuv, tagit ur honom ister och en eller två kotor ur ryggen.” Drängen svarade att han gjorde det på order av sin husbonde som var stadens bödel, som i sin tur fått en sådan begäran från en hovman.

Att sälja kroppsdelar från avrättade verkar ha varit ett sätt för bödeln att få in extra pengar, så länge som denna bisyssla inte uppdagades. Att hämta kroppsdelar från avrättade och bruka dem för magiska syften var inte tillåtet och förefaller ha ansetts vara skamligt.

Läs mer om Paul Borenbergs forskning

Januari 2019

Spinna linnegarn

Januari månads verbfras är hämtad från Johan Fredik Muncktells, komminister i Kärrbo församling utanför Västerås, dagbok, den 1 mars 1815.

För att dryga ut inkomsterna för sig och sin familj extraknäckte Muncktell som privatlärare åt pojkar från bygden. För att hålla händerna sysselsatta medan han arbetade med pojkarna satt han och spann. Han skriver: ”Den motion som jag nu har, stundom til svettning, med Spinnrocken, under det jag läser med gossarna, tror jag är mig nyttig. I alla fall, är det klokare at göra detta, än röka pipa på pipa eller hålla händerna i kors.”

Att Muncktell spann är särskilt intressant eftersom det är en syssla som inte bara var traditionellt kvinnlig, utan som också flera gånger fått fungera som symbol för det kvinnliga, till exempel i talesättet ”När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?” Muncktell nämner inte ett ord om det, vilket tyder på att konnotationer till kvinnlighet antingen saknades där och då, eller helt enkelt struntades i.

December 2018

Nedslakta spansk tuppkyckling

December månads verbfras härrör från brottsmålsdomboken vid rådhusrätten i Västerås år 1862.

År 1858 begränsades rätten att utöva husaga, det vill säga husbondens och husmoderns rätt att kroppsligen bestraffa sitt tjänstefolk, till drängar under 18 år och pigor under 16 år. Först år 1920 avskaffades husagan helt.

I det här fallet från hösten 1862 står brukspatron E. W. Langenberg åtalad för att ha misshandlat den vuxna pigan Carolina Fredricsdotter med en käpp. Upprinnelsen till misshandeln var att pigan Carolina, som blivit åtsagd att slakta kycklingar, inte sett skillnaden mellan slaktkycklingar och kycklingar av ”utländsk race”. Enligt vittnet statkarlen Johan Lundqvist hade brukspatronen blivit mycket förargad över att pigan Carolina nedslaktat en spansk tuppkyckling och slagit henne med en käpp tills den gått sönder. Brukspatron Langenberg dömdes till böter.

November 2018

Hämta liten balansvåg

November månads verbfras härrör från accisrätten i Västerås år 1807. 

Accisrätter var särskilda domstolar som dömde i ärenden som rörde uppbörden av inrikestullen. Det uppstod ofta konflikter kring denna tull mellan tulltjänstemännen och de resande som skulle betala tull, men även tulltjänstemännen emellan. I det här konkreta fallet var en tullare missnöjd med att han inte fått hjälp med att väga några tunga varor en dag då den vanliga vågen var trasig. Hans kollega försökte försvara sig med att han i alla fall gått och hämtat en liten balansvåg.