Månadens verb

Oktober 2019

Vårda broder

Månadens verb kommer från ett mål som behandlades av Snevringe häradsrätt under upprepade tillfällen åren 1739 och 1740; 3 februari 1739, 3 oktober 1739 och 13 februari 1740. Verbfrasen anknyter till den inblick i problematiken kring vård av sjuka och gamla som månadens verb maj 2019 ger – gräva hål under stuga – men fördjupar och vidgar den i så måtto att den pragmatiska verkligheten bakom verbfrasen vårda broder visar sig ytterst vara avhängig och styras av brodern Jonas Janssons tillgång på jord i Östra gården i Norrby och Bergs socken. Detta både för hans syskon, modern och häradsrättens nämnd. Den senare blir nämligen av parterna i målet, Jonas Janssons bror och 3 gifta systrar, enhälligt uppmanade att döma; komma fram till en rättvis fördelning av underhållsbördan av både brodern och modern samt skötseln av hemmansdelen i Norrby. Nedan följer nämndens första försök att lösa problemet i form av ett transkriberat utslag från vintertinget 1739.

”Som Jonas JanSSon i Norrby och Bergs Sokn, efter theSS Moders och syskons, samt Nämndens och fleres intygande, så wanartig och fånig är, at han hwarken sig sielf elr. sit gods wårda och sköta kan; förthenskull pröfwar Rätten rätwist, thet bör han likmätigt 19 Cap: 4 § Ärfd: B:, ställas under förmyndare; Hwartill, som ingen närmare är än hans Broder, Lars JanSSon, tillika med Swågrarne nämdemannen Anders AnderSSon i Körninge, Lars JanSSon i Åby och Nils LarSSon Swänby, såsom alle Bofaste män och hafwa sine hemwister nära intil Norrby, ty böra the icke allenast antaga sig wårdnaden om thenne Jonas JanSSons egen person, så att han i theSS Raseri, icke måtte få tilfälle att skada sig sielf ej elr någon, utan ock nu strax emottaga thet halfwa hemman norrby som Jonas bebor, jemte theSS lösa ägendom, som först uptecknas bör, samt så laga att altsammans wäl och förswarligen handhaft och brukat warder. Och som TheSSe äro, fyra Syskon, utan Jonas, en Broder och 3 Systrar, så tilkommer them således, att så thet ena som andra med hwarandra att participera, att Brodern Lars JanSSon wårdar, sköter och bespisar Jonas i twå månader och Swarar för 2/5 i hemmanets bruk och skötsel, och hwartera af Swågrarne sköter honom en månad och Swarar til 1/5 i hemmansbruket, til theSS the, om så rådeligit och nyttigt finnes, kunna förse hemmanet med god och tienl. åbo, som the anten emot någon wiSS fördel, elr til hälften brukar, hwilket Rätten til theras egit godtfinnande lämnar, men then gla. och Ålderstegne Modren befrias för Sonen, widare är hwad hon sjielf efter egit behag och theSS krafter tilsäga kan, will och förmår honom til god se; Åliggandes alle förenämnde JanSSons Broder och Swågrar så tilse och laga att efter all giörlighet thet förekommas, att han icke måtte få tilfälle anten sig sielf elr någon annan til lif, lem, elr. ägendom skada, emedan ther så hända skulle, och sådant igenom theras waksamhet öfwer honom förekommas kunnat, wederbörande tå icke kunna undgå, att til then plickt sakfälte blifwa, som lagen i dy mål stadgar.

I thet öfrige kommo Swaranderna inför Rätten med hwarannan så öfwerens, at the til modrens uppehälle utfäste til henne årl:, som af them proportionaliter kommer att utgifwas näml: fyra Tnr ren säd samt foder för en ko och 2ne tackor, til hwilka hon jemte för sig sjielf niuta nödige Husrum på norrbys hemman, utlofwandes theSSutan Barnen, att willja förse modren med hwad hon elljest till sitt nödiga uppehälle kan tarfwa, hwilket efter theras begäran til Protocolls togs.”

September 2019

Vårda brännvinspanna

Begreppet ”fake news” kommer allt oftare på tal i dagens mediala sammanhang. Fenomenet är dock långt ifrån en modern företeelse – i princip så länge man har gått ut med offentlig information har läsare och åhörare haft anledning att ställa sig frågande till det som sägs. Westmanlands Läns Tidning från 1830-talet var inget undantag. Följande notis publicerades under rubriken ”INLÄNDSKT” den 9 februari 1832. Om det är en händelse som i all sanning verkligen gick till just så, eller om det är någon som försöker locka till skratt, låter vi vara osagt. Roligt är det hur som helst.

”Följande berättas hafva nyligen tilldragit sig: En Länsman hade fått spaning på någon oloflig bränvins-bränning, som förehades i skogen, och beger sig ensam åstad, för att konfiskera den, men det lyckades honom ej att upptäcka stället. Han går derföre hem till den misstänkta bränvinstillverkarens bostad, der han obemärkt öppnar en svinhusdörr och utsläpper de drankälskande djuren, hvilka, närmare bekanta med förplägningsstället, lunka till skogs och åtföljas af beslagaren, som de ganska riktigt lotsa till pannstället. Bränvinspannan står rinnande på kolelden, vårdad af en dräng. Länsman förklarar inrättningen med allt hvad dithör för god pris och drängen såsom förbrytare mot bränningsförbudet. Denne skyller på husbonden och erbjuder sig ditskaffa honom, endast Länsman emellertid ville vårda pannan. Han gör det. Om en stund tillkommer den verkliga pannägaren med 2:ne ojäfaktiga vittnen, i hvilkas öfvervaro han gör kontrabeslag, förklarande Länsmannen för oloflig bränvinsbrännare, emedan han också verkeligen befinnes sysselsatt med pannans underlagande. – Hur det vidare gick, förmäler icke ännu historien.”

Maj 2019

Gräva hål under stuga

Månadens verb kommer från ett mål som behandlades under vintertinget i Snevringe häradsrätt 1758.

Gräva hål under stuga

En vinterdag i december 1757 gjorde sjuåringen Lars Larsson en förskräcklig upptäckt. I åtta dagar hade ett starkt yrväder rasat och nu när det mojnat hade han tillsammans med några andra barn i Vallby skickats med mat till sin gammelfaster, åttiofyråriga Karin som bodde i en stuga på ägorna, ungefär en kilometer bort. När de kom fram var stugan stängd och de sprang då hem till en änka på Vallby ägor och bad henne följa med till Karin. Väl där var stugan haspad ”tå hon gräfwit något under Swillen; och efter i stugan intet warit golf, fått så stort hol, at et af barnen kunnat inkomma […]”. Inne i stugan hade Karin suttit vid spishällen, död. Ingen ätbar mat fanns i stugan och endast råris att elda med.

När sockenstämman utredde Karins död en månad senare kunde de inte göra annat än att skicka målet vidare till domstolen, eftersom man misstänkte att Karins halvbror, Jan Mattsson och Lars Larssons far hade försummat sin skyldighet att sköta och vårda henne. Målet utreddes av häradsrätten och båda bönderna dömdes till 20 daler silvermynts böter för att de låtit henne vara ensam under åtta hela dagar utan något att äta.

Målet ger ett, visserligen extremt, exempel på äldre människors levnadsvillkor i det tidigmoderna Sverige, men visar också på att skyldigheten att underhålla och försörja en person i praktiken kunde omfatta andra än de närmaste i hushållet och att det kunde vara förenat med straffansvar att åsidosätta den.

April 2019

Påminna någon om skuldbetalning

April månads verbfras kommer från ett supplikmål hos länsstyrelsen i Västmanland år 1803.

Till länsstyrelsen kunde människor från olika sociala skikt vända sig för att få hjälp med utmätning av privata obetalda skulder. När personer ansökte om så kallad handräckning var det vanligt att de motiverade sin ansökan genom att poängtera att de många gånger hade påmint gäldenären om betalning, men utan resultat. Torparen Mats Persson gav en målande bild av hur påminnandet kunde gå till när han bad om utmätning hos sin svåger Jan Abramsson för ett lån om 22 riksdaler. Svågern hade invänt mot handräckningen med ett påstående om att han hade en genfordran att kvitta mot lånet, varpå Persson svarade att även han hade rätt att kvitta en summa: ’hvaribland icke vore för högt tilltagit ett par skor åt mig och ett par åt min hustru som blifvit utnötte på alla de gånger vi gått och vänligt fordrat honom.’

Målet illustrerar inte bara hur släktingar kunde ge varandra ekonomisk hjälp utan också hur indrivandet av hushållets fordringar var en gemensam angelägenhet för båda makarna, och något de båda deltog aktivt i.

Mars 2019

Tubba en piga utur sin tjänst

Mars månads verbfras kommer från rådhusrätten i Sala år 1770.

Under 1700-talets sista decennier hölls en stor vintermarknad i Sala varje år dit människor från många andra svenska städer flockades. En av dessa var Catharina Sundström, en gift kvinna från Stockholm som rest till Sala för att öppna ett värds- och kaffehus i samband med den stora marknaden. Nu stod hon anklagad inför rådhusrätten för att i maskopi med en tjänstegosse ha stulit varor från en handelsman. Sundström nekade bestämt, trots att varorna hittats undangömda i hennes värdshus och att vittne efter vittne intygade hennes skuld.

Vittnesmål var vanligt förekommande i 1700-talets domböcker och precis som idag lade man vikt vid att de som vittnade skulle vara ojäviga. Det var därför Sundström protesterade när kaffekokerskan Chatarina Schultz berättade hur hon och hennes piga sett Sundströms tjänsteflicka gömma undan några saker på matmoderns befallning. Enligt Sundström hade nämligen Chatarina Schulz tidigare ”lockadt och tubbadt en piga utur Hustru Sundströms tjenst”. Tjänstefolk hade under den här tiden en nära relation till sina hushållsöverhuvuden, och att på detta sätt knycka en piga hade därför skapat en osämja mellan de två fruarna. Tubba har dessutom en negativ klang och antydde att Schultz var slug och ohederlig, varför Sundström menade att hennes ord i rätten inte skulle ses som pålitliga.

Februari 2019

Hämta ryggkotor från galgbacken för magiska artefakter

Februari månads verbfras kommer från Paul Borenberg, som forskar om drängar och pigors vardag i Stockholm under det tidiga 1600-talet..

Under det tidiga 1600-talet ansågs kroppsdelar från avrättade förbrytare besitta magiska egenskaper. De kunde göra ölen starkare, öka försäljningen av varor eller på andra sätt ge tur och framgång. Den 23:e juni 1602 anklagades drängen Mikael Grönevald inför rådhusrätten för att ha ”skurit upp en tjuv, tagit ur honom ister och en eller två kotor ur ryggen.” Drängen svarade att han gjorde det på order av sin husbonde som var stadens bödel, som i sin tur fått en sådan begäran från en hovman.

Att sälja kroppsdelar från avrättade verkar ha varit ett sätt för bödeln att få in extra pengar, så länge som denna bisyssla inte uppdagades. Att hämta kroppsdelar från avrättade och bruka dem för magiska syften var inte tillåtet och förefaller ha ansetts vara skamligt.

Läs mer om Paul Borenbergs forskning

Januari 2019

Spinna linnegarn

Januari månads verbfras är hämtad från Johan Fredik Muncktells, komminister i Kärrbo församling utanför Västerås, dagbok, den 1 mars 1815.

För att dryga ut inkomsterna för sig och sin familj extraknäckte Muncktell som privatlärare åt pojkar från bygden. För att hålla händerna sysselsatta medan han arbetade med pojkarna satt han och spann. Han skriver: ”Den motion som jag nu har, stundom til svettning, med Spinnrocken, under det jag läser med gossarna, tror jag är mig nyttig. I alla fall, är det klokare at göra detta, än röka pipa på pipa eller hålla händerna i kors.”

Att Muncktell spann är särskilt intressant eftersom det är en syssla som inte bara var traditionellt kvinnlig, utan som också flera gånger fått fungera som symbol för det kvinnliga, till exempel i talesättet ”När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?” Muncktell nämner inte ett ord om det, vilket tyder på att konnotationer till kvinnlighet antingen saknades där och då, eller helt enkelt struntades i.

December 2018

Nedslakta spansk tuppkyckling

December månads verbfras härrör från brottsmålsdomboken vid rådhusrätten i Västerås år 1862.

År 1858 begränsades rätten att utöva husaga, det vill säga husbondens och husmoderns rätt att kroppsligen bestraffa sitt tjänstefolk, till drängar under 18 år och pigor under 16 år. Först år 1920 avskaffades husagan helt.

I det här fallet från hösten 1862 står brukspatron E. W. Langenberg åtalad för att ha misshandlat den vuxna pigan Carolina Fredricsdotter med en käpp. Upprinnelsen till misshandeln var att pigan Carolina, som blivit åtsagd att slakta kycklingar, inte sett skillnaden mellan slaktkycklingar och kycklingar av ”utländsk race”. Enligt vittnet statkarlen Johan Lundqvist hade brukspatronen blivit mycket förargad över att pigan Carolina nedslaktat en spansk tuppkyckling och slagit henne med en käpp tills den gått sönder. Brukspatron Langenberg dömdes till böter.

November 2018

Fetch small beam balance

The verb of the month for November was culled from the records of Västerås Excise Court in 1807.

Swedish excise courts were responsible for the adjudication of matters related to the levy of domestic customs (including excise). Very often, conflicts about the levy of customs erupted, either between customs officials and travellers (who were liable to pay domestic custom upon entering a town), or between the customs officials themselves. In this particular case, one customs official was displeased with his colleague for not giving him a helping hand. The ordinary scales were out of order this day, and it was arduous work to weigh all the heavy goods. His colleague then defended himself by arguing that, at least, he had gone to fetch a small beam balance.